how can i turn off the radio?

Okej.. Sitter hemma själv hos Pontus just nu och har ont i hela kroppen och jag slutar inte skaka, jag fryser så jag håller på att dö! Har ingen aning om vart jag ska ta vägen just nu.
Så jag tänkte istället skriva lite, så jag har något att göra.. För just idag har varit en jobbig dag!
Antar att dom flera har förlorat någon som dom älskar, någon som funnits där, någon som verkligen betytt allt?
Har ni inte det, så hoppas jag ni slipper det föralltid också..
För det är nämligen det jobbigaste och svåraste som finns att ta sig igenom! Varje dag går man runt med en klump i magen och bröstet, för att man vet att den personen inte kommer tillbaka.. någonsin.
I mitt fall handlar detta om min farmor, som gick bort när jag var 11 år. Trots att jag inte var så himla gammal när hon dog, så ska jag berätta en sak: hon var den bästa personen jag hade i mitt liv, hon var den personen jag kunde prata med allt om, henne jag kunde komma till vad det än var!
Ni skulle bara veta vilken härlig människa hon var.. vad det än var som stod i vägen för henne, var hon stark.
Sista tiden innan hon dog, och jag träffade henne en gång, låtsades hon som ingenting när jag frågade hur det var..
Allt var bra sa hon, och var lika glad som vanligt.
När hon bröt lårbenet och jag frågade hur det var med benet och om det gjorde ont sa hon: lite smärta dör man inte av!
Jag älskade min farmor, och jag älskar henne fortfarande och det finns det ingen som kan ta ifrån mig. Och varje jävla dag, önskar jag att hon kom tillbaka till mig, att jag kunde ringa till henne, att bara kunna gå upp till henne, eller bara se hennes ansikte.
Men som alla vet tynar minnen bort mer och mer för varje dag, så gör minnen av henne! Lukten av henne börjar försvinna, hennes röst kan jag knappt föreställa mig längre.. Det enda jag har kvar är den hon varit för mig hela livet! Jag har en bild hemma, när jag är ungefär 1 år gammal och ligger och sover i hennes säng..
I flera timmar satt hon bara bredvid mig och kollade på mig när jag sov plus att hon var väl kanske lite rädd att jag skulle trilla ner.
Nej, nu kan jag inte skriva mer.. det blir för jobbigt! Men om ni har mist någon, eller om ni gör det någon gång, kom ihåg en sak: Glöm de dåliga, och kom istället ihåg de bra minnen ni haft tillsammans för dom är värda guld!

& Pontus, jag älskar dig. <3