Herregud vad jag skriver i denna jävla bloggen.
Är så jävla rastlös och så jävla less på mig själv att jag måste skriva.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, mer än att jag inte vet vart jag själv har tagit vägen.
Detta är inte jag, det har aldrig varit jag och jag skulle aldrig bli sådan här. Det var sådana som jag är nu,
som jag skrattade åt för några år sedan.
Hur kunde jag bli den här personen, som jag skrattade åt? Vad fick mig att komma hit?
Jag tror jag vet anledningen, och jag skrattar inte längre. Tvärt om.
Det är ingen som läser denna bloggen, och jag vet om det.
Skriver mest detta för mig själv, för att faktiskt inse vem jag har blivit.
Det gör ont, och det är svårt men jag ska klara detta.. tror jag...
Jag ska försöka bli den jag var innan, spola tillbaka tiden 2 år och hoppas att jag klarar det.
Jag förstör bara. Jag vill inte det längre. Jag vill vara den jag var innan, som faktiskt blev uppskattad.
Uppskattad av både vänner, familj & dig, finaste Pontus.
Som sagt, det är ingen som läser detta.. Men jag ber om ursäkt ändå.
Jag har kanske varit ett svin, en jobbig jävel..
Men dessa veckorna ska jag försöka, försöka så gott jag kan att bli den jag var innan.
Förlåt mig igen.
Jag saknar dig så mycket nu Pontus, kom hem.
Vill inget annat än hålla om dig och höra dig säga att du älskar mig ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar