Sitter hemma hos Martin just nu med baby, pontus och micke också. Dom sitter och spelar HoN (nördar). Och jag sitter och kollar på oth, är snart klar med säsong 3 också.. så det går framåt :) Haha.
Är på det avsnittet där festen/teatern för Haley och Nathan är, när Brooke säger att dom kommer få alla att tro på äkta kärlek. Och första gången jag såg det, fick dom det för mig också.. trots att det bara är en serie.
På något sett gav den mig hopp, och nu har jag hittat den.. mitt livs kärlek. Och jag har aldrig varit lyckligare!
Dock kollade jag och pontus på avsnittet där Keith och Jimmy dör igår, och jag lipade som vanligt som en unge.. Hur fan kan en serire påverka en så sjukt mycket som oth gör? Sjukt faktiskt.
Credits till skådespelarna som fan eftersom dom förmedlar en sådan verklig känsla..
Iaf, ska inte sitta här och skriva mer nu för nu ska jag kolla vidare på oth och gråta lite till (dom andra i rummet får faktiskt tåla det lite, haha)
Aja.
Puss!
Pontus, du får mig att må bra. Du får mig att känna lycka och kärlek. Jag älskar dig, över allt annat! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar