Antar att ni inte alls har saknat min blogg, utan att ni bara tycker den är jobbig eftersom jag nästan bara skriver om Pontus i den.
Men det skiter jag fullständigt i som vanligt! För att jag måste få skriva av mig, skriva om världens finaste människa.. Skriva om den människa som faktiskt fått mig att bli världens lyckligaste!
Är faktiskt hemma just nu, första natten utan Pontus på.. Ja, jag vet inte hur längre. Och ni har ingen aning om hur jävla tomt det känns. Hur tomt det känns att inte få ha den man älskar runt sig, ha den man avgudar mest på jorden nära sig. Det kommer kännas tomt i natt i sängen, och fruktansvärt kallt. Det kommer kännas som att inte hela jag finns där, utan att det är den dåliga halvan av mig som ligger här ensam i sängen..
Du är så satans bra Pontus, du har ingen aning. Vi har våra bråk, vi har våra tjaffs.. Men vet du vad det bästa är? Att det stärker oss mer än vad det sårar. Vi måste bråka någon gång, vi måste få säga vad vi tycker och tänker trots att det kan såra varandra och göra att man blir världens jävla ovänner.
Du tål inte alla min skämt, jag tål inte alla dina.. Men det är väl så det ska vara? Man ska väl inte kunna vara sams hela tiden, kunna lee varje minut tillsammans.. För då skulle man ju aldrig uppskatta den känslan man får de stunderna allting är så jävla bra.
Jag älskar dig, mer än tusen varv runt jorden.. snarare miljonersmiljaders varv runt jorden (jo, jag får ändra mig)
För älskling, varje dag tillsammans med dig så blir jag allt mer säker på att det är dig jag ska vara med, att det är tillsammans med dig jag faktiskt vill leva med!
Du är så satans fin, så satans jävla underbar.. Men nu börjar jag lipa, så nu kan jag inte skriva mer än detta:
Pontus Alexander Karlsson, jag älskar dig lika mycket som jag avgudar dig. Jag avgudar dig lika mycket som jag bryr mig om dig. Jag bryr mig om dig lika mycket som jag saknar dig.. Och det är enormt mycket!
Tack för att du finns och gör mig hel. Föralltid finns, om du är vid min sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar